=)

Dag 02 ? Min familj
min familj är väldigt stor om vi räknar med hela släkten.. jag kan börja med min pappa, han bor ute på ekerö i ett hus med 3katter, när jag var liten var jag ofta hos honom. mamma och han skilde sig när jag var dryga året, pappa och jag har många minnen tillsammans, men sen tiden när jag var liten var det mest dåliga minnen. min pappa var alkolist, han drack hela tiden när jag var där. jag ville inte det, och varje gång jag skulle dit lovade han mig att inte dricka, men han var så beroende så att han inte kunde låta bli det. han svek mig, gångpå gång, det är därför jag verkligen hatar när folk ljuger. när jag blev ungefär 11började jag säga mer ifrån till pappa. jag sa ifrån, inte för att han lyssnade men jag vågade iallafall. jag har alltid varit rädd för honom, men inte då. jag vägrade vara rädd. jag visste att han var rädd, han var rädd för sanningen. sommaren 2010 var jag hos honom, allting började bra men det slutade medatt jag åkte hem med tårar rinnendes längst mina kinder. det var nog de västa jag har varit med om. han sa inte grattid till mig på min födelsedag heller, han sa inte godjul heller. men nu är vi på väg till en ny början, jag har bestämt mig för att han aldrig ska få låta mig göra mig illa igen, och det går bra hittils! sen är detmin mamma, hon är världens bästa. vi bråkade jämt förut, men det har blivit mycket bättre. och jag älskar henne precis som hon är, hon har fött mig och jag vet inte hur mycket jag är skydig henne för de. som ni vet, bor jag och mamma iflen. vi har två hundar, alfons och corinne. alfons är 4år och en riktig liten tjockis, haha. corinne är 2år och precis tvärt imot honom. jag har två bröder. magnus och calle. jag har inte så mycket kontakt med dom, dom lever sina liv och jag lever mitt. sen min farmor och farfar, jag vet att dom kanske inte rikigt hör till min familj, men för mig gör dom verkligen det. dom har funnits där för mig sen vaggan, dom hoppade in för pappa. min farmor står mig väldigt nära och jag skulle kunna göra vad som helst för henne. min farfar, som jag säger att han är fast han inte riktigt är de, bara "låtsas farfar" är underbar han också, han finns alltid där för mig och för honom skulle jag kunna gå ut på spåret för. och min mormor, hon är nog den mest underbaraste människan som finns, hon var som en xtra pappa för mig när min rikigta försvann. om inte dom fanns, skulle inte jag finnas heller! sen är det min pojkvän, eddie. han tillhör min familj, det kan jag säga. vi har haft otroligt svåra tider tillsammans, och jag har varit nära att ta livet av mig för honom. men vi löste det och den 21 har vi varit tillsammmans i 8månader! min morfar, som jag glömt nämna, han är död. jag har aldrig träffat honom. han dog när min mamma var liten. hon han aldrig säga hejdå. det är vell därför hon hatar att gå ifrån någon som han har bråkat med eller nått utan att säga hejdå. jag saknar honom, min störta önskan är att jag ska få träffa honom. det var vell det mesta om min familj, det finns säkert tusen ord till om den, men det här var allt jag ville ha sagt omde.
nu ska jag sova, så peace out! puss